"Mitt namn är Karin Silvesjö, jag arbetar som teckenspråkslärare på Hörsel o dövverksamheten på Sahlgrenska i Göteborg. Jag undervisar föräldrar som har barn med behov att använda teckenspråk i sin dagliga kommunikation. I samband med undervisningen träffar jag barnen och försöker få en harmonisk kontakt med dem, tack vare dockorna som Rubens barn har gjort så har kontakten mellan barn och mig gjort arbetet mer roligt. Dessa dockor har en bra naturlig storlek i min lek med barnen. Dockorna kan sitta bra i mitt knä eller framför och jag tecknar med dockorna. Barnen har reagerat mycket positivt, de vill gärna känna, prova och leka med dem. Detta är ett sätt att locka fram en ”här och nu” kommunikation. Jag har även provat en av dockorna till ett litet barn med både syn- hörselnedsättning. Barnet reagerade på en gång och jag fick en fin uppmärksamhet från barnet en lång stund. Jag kunde passa på att teckna hela meningar som annars kan vara svårt. Dockornas kläder fungerar bra, förklädet med ficka på använder jag att förvara olika bilder/foto som jag/dockan plockar fram och så samtalar vi om bilden på olika nivåer. Att jag kan ta av skorna är också bra för det tycker barnen är kul. Jag är jätteglad och stolt över dockorna."

Mvh Karin Silvesjö

Från en lärare i Kalmar:

"Hej!

Lisa Maria kom idag. Jag hämtade henne efter första skoldagen, utan elever alltså. Det blev kärlek från första ögonkastet. Nu sitter hon i vårt vardagsrum med sin skolväska på en liten stol som jag och min syster haft när vi var små och som även våra tre barn haft. Jag har precis skrivit ett kort till barnen med välkommen till skolan och lyckligtvis hade jag ett även till henne och det blir ju det första hon stoppar i skolväskan. Tror att hennes efternamn blir Rubensson."
(2009-08-20)

"Hej!

I dag har skolan börjat. När de 14 barnen kom in hade Lisa Maria gömt sig i klassrummet. En liten stol stod framme vid ett bord, där också Nalle Puh och Lillnalle har sin stol. Efter en stund talade vi om den tomma stolen. Ingen hade undrat...Där skulle ju någon sitta. Barnen fick ropa snällt på Maria två, tre gånger innan hon svarade och kom fram. Hon var lite blyg för alla föräldrar och sa inte så mycket men presenterade sig osv. Fick sen sitta på stolen och se vad vi gjorde. I slutet av dagen kom hon fram och sa hej då i hand till alla barn och syskon. Det var så roligt så alla ville säga hej då en gång till. Hon har också fått visa "sitt ner nu" på teckenspråk. Det var kul tyckte barnen."
(2009-08-27)

"Hej!

Tänkte berätta lite om hur arbetet med Lisa Maria har varit sen senast jag skrev. Hon har sin plats i klassrummet. Sitter på en vit stol som jag haft när jag var liten. Där är också hennes skolväska. Barnen räknar med henne. Jag använder henne ofta i undervisningen. Det känns jätteroligt. På klassrumsdörren har barnen gjort (l som i )lejon med fotoansikten av dem själva. Det finns ett lejon för Lisa Maria med. När skoldagen är slut får jag plocka undan henne eftersom fritids börjar och hon kan vara lite i fara. Jag tar alltid fram henne när jag kommer på morgonen. I tisdags var jag på kurs och Linda som jobbar på fritids var i klassen. Hon glömde ta fram henne och barnen undrade var hon var. Linda sa att hon var sjuk. Ja, så kan det gå även för henne. Nu är hon frisk igen."
(2009-09-21)